Sonja Åkessons poesi

Hon har kallats för den stumma vardagens röst under 60- och 70-talen. Hon kom från Gotland och beskrev sig själv i sina dikter som en vanlig hemmafru med erfarenhet från olika serviceyrken. Poesins stora teman och gester lyser med sin frånvaro i hennes dikter. Hon gestaltar den utsatta människan som i sin förtvivlan bankar mot den grå vardagens vägg och möter förnedring och kommersiell tröst.

Allt eftersom hennes värld förmörkas stegras intensiteten i samhällskritiken. I samlingarna Leva livet, Husfrid, Dödens ungar och Sagan om Siv utnyttjar hon galghumor, barnramsor, recept för att besvärja sin utsatthet och vånda.

(Från Författarcentrum Östs Poesikalender)


Situationer (Rabén &Sjögren, 1957)
Sonja Åkessons debutsamling får i stort sett ett välvilligt mottagande. I Svenska Dagbladet (1 dec 1957) skriver Björn Julén bl.a: "Hennes bildspråk är kärvt, kantigt och mycket personligt - det passar exakt för att skänka en ny glans över slitna vardagsmotiv eller måla regngråa stämningar och blåsiga kustlandskap". Han avslutar recensionen med orden: " Det torde inte vara alltför hasardartat att bland höstens debutanter våga en av de största insatserna på henne."

Glasveranda (Rabén & Sjögren, 1959)
Också den andra diktsamlingen får positiva omdömen. I Expressen (23 april 1959) skriver Bo Strömstedt: "Glasveranda är en diktsamling som vittnar om en osedvanlig förmåga att sammanfatta en historia, koncentrera en karaktäristik i få men innehållsrika, suggererande ord. Den är särpräglad av lyrisk energi - också i slutavsnittet, som omaskerat handlar om trötthet, rädsla, äckel. Den är fast och säker; en mycket övertygande bok." 

Leva livet (Rabén & Sjögren, 1961)
På omslagets baksida kan man läsa: "Prosastyckena i denna bok markerar en ny linje i Sonja Åkessons intressanta författarskap. De oväntade och bisarra inslagen i tillvaron framhävs, och det förekommer många galghumoristiska tonfall. Men andra gångar dominerar den nakna misströstan och uppgivenheten inför nutidens press på människorna. En fin ironi genomsyrar det hela och utgör författarinnans effektiva verktyg vid kontureringen av sin livsuppfattning."
Husfrid (Rabén & Sjögren, 1963)
Med Husfrid får Sonja Åkesson sitt definitiva genombrott.  Bengt Holmqvist skriver (den 25 nov 1963) i Dagens Nyheter bl.a: "... Men dessutom finns det i Husfrid en lång avslutande dikt som - vad jag förstår - är nästan storartad, ett kraftprov som med ens avslöjar hittills bara anade resurser hos denna skaldinna. Den heter Självbiografi och upptar en fjärdedel av boken." - - "Sonja Åkesson har skrivit en av de 60-talsdikter som kan väntas bli kvar länge."
Hur rätt hade inte Bengt Holmqvist! De inledande stroferna i "Självbiografi" har för all framtid sin givna plats den svenska litteraturhistorien: "Jag lever ett lugnt liv på Drottninggatan 83a/Snyter ungar och putsar golv".
Ute skiner solen (Rabén & Sjögren, 1965)
"Att läsa hennes dikter är som att tala med någon i telefon eller läsa brev från en vän.....en lysande diktsamling." Torsten Ekbom i en recension i  Dagens Nyheter. Innehåller bl.a. långdikten "Hur ser din färg rött ut?". 
Jag bor i Sverige (Rabén & Sjögren, 1966)
"Jag bor i Sverige" innehåller inte så många dikter i vanlig mening utan mera scentexter, flera av dem tänkta att kunna sjungas. - - En alternativ titel på boken som jag starkt funderade på var Försök till samtal, en annan var Tidskrift etc." skriver Sonja Åkesson själv på insidan av omslaget.
Med boken följde en grammofonskiva där Sonja Åkesson bl.a. läser dikten Självbiografi i en  förkortad och omarbetat version (ursprungsversion i Husfrid) till musik av Jan Allan.
Pris (Rabén & Sjögren, 1968)
Pris är en collagebok med "citat ur verkligheten". På titelsidans baksida står det: "Materialet till prisboken är till uppskattningsvis till 99,99 procent hämtat ur dagstidningar, veckotidningar och en varukatalog. Flera av texterna är tänkta även för sceniskt framförande."
Ljuva sextiotal (Författarförlaget, 1970)
"Blandbok med ny vers och prosa från sextitalet, om att inte längta till julen, Uschnej uschnej uschnej, om pinnstoln som inte har oro i rumpan, maskin maskin dumma glin! på Sandvikens Jernverk och Va skulle du önska om du hade ett par lyckans galoscher" står det på omslagets baksida.
Hjärtat hamrar, lungorna smälter (Inferi, 1972)
Ord och bilddikter. På titelsidan står det:

Jag tänker mig bilderna som en sorts självständiga dikter. De är inte illustrationer till orddikterna.
                     Hälsningar
                         S.Å.

Dödens ungar (Författarförlaget, 1973)
Här finns bl.a. dikten "Ska bli sjuksyster jag, tralala", känd kanske främst genom Gunnar Edanders tonsättning.
Sagan om Siv
Innehåller en enda lång haikudikt.
Hästens öga (Författarförlaget, 1977)
Den här diktsamlingen slutförde Sonja Åkesson på våren 1977, kort före sin död. Här återfinns bl.a. den kända dikten "Ja tack".