Sonja Åkesson - konstnär mitt i samhället

Vid sidan av sitt arbete med ord och text började Sonja Åkesson på slutet av sextiotalet arbeta med bilder. I boken "Hjärtat hamrar, lungorna smälter" (1972) ingår en rad teckningar, som hon senare lät förstora och bearbeta som fotografik. Sedan kom collagen, och 1975 debuterade hon på Hallands museums höstsalong. Nedanstående (här något förkortade) text skrev Heidi von Born, författarkollega och nära vän till Sonja Åkesson till vernissagen på Nationalgalleriet i Stockholm den 9 oktober 2004, där merparten av Sonja Åkessons collage visas.

Det finns människor som har många liv. Det finns människor som på ett egendomligt sätt aldrig tar slut, som ständigt överraskar och frilägger nya sidor. Sonja Åkesson hör till kategorin "överraskarna". Tecknat hade hon gjort sedan sextiotalet. Hon var noga med att bilderna skulle vara just som de var, en sorts bilddikter, inte att knyta ihop med andra dikter, utan självständiga rapporter om livet i det samhälle där hon befann sig: ett rike som visserligen hade sina hemligheter och osynligheter men som var den värld där hon befann sig som kommentator, som Drottning av ordet, som konstnären David Engström döpte henne till och målade henne som.

Efter tecknandet kom så småningom collagen och med dem debuterade Sonja Åkesson på Hallands museums höstsalong 1975. Hon ställde ut fyra collage som kan läsas som fyra livsrum. I ett collage som var med på höstsalongen, "Varför hänger folk i träden?" skildrar hon det sociala, viktiga nätet. Den efterlängtade osynligheten hotas av tusentals vakande ögon men kontakten med yttervärlden uppehålls genom ett piggt telefonmeddelande: Lars Fredin ringer i morgon. Det handlar här om en kärleksfull hälsning till en maratonpratande kollega, känd för sina telefonsamtal, ofta uppskattade, vid alla tider på dygnet.....

I den stora bildberättelsen "Hjärtat hamrar, lungorna smälter" är tillvaron en sorts sammanträdesrum, där människor flyter in i varandra, uppgår i djur, samlas och skingras i en ständig vågrörelse mellan glädje och sorg.


Spara spännande


Varför hänger folk i träden

Det är så Sonja Åkessons värld ser ut: en dragkamp mellan hopp och förtvivlan. Hon berättar ärligt och skyddslöst, med de krumbukter som ska till för att livet och sorgen ska bli tydliga och nå oss. Hon är en mästare i skiftningar, det kliniskt vita lutar mot det röda guldet, babys svarta vatten byts mot hennes egen profil, det försilvrade Luciahåret, ögonlockets tunna, levande spänning.

Sonja Åkessons bilder är inte bara karusell och slänggunga. De är också svenskhet och skämt och rotlöshet och kafferep, ett tillägg där sceneriet skramlar spännande och måste - absolut - sparas!

   Heidi von Born

Läs också Lena Bellanders artikel som var införd i Gotlands Tidningar den 13 oktober 2004. Klicka här.

Nytt: Flera bilder från Nationalgalleriet. Klicka här.