Nedanstående artikel skriven av Lena Bellander var införd i Gotlands tidningar den 13 oktober 2004.

Sonja Åkesson - konstnär mitt i samhället

Hon föddes i Buttle och växte upp i Havdhem. För oss gotlänningar är Sonja Åkesson en känd och älskad poet. Men vem kände till att hon också tecknade och gjorde collage? Nu kan man i Stockholm på Nationalgalleriet i Gamla stan se ett utsnitt av Åkessons liv.

Det collage som först fångar mitt intresse i den ganska trånga lokalen visar iakttagande ögon, många ögon. Varför hänger folk i träden? är rubriken. Många är döda. Deras annonser täcker halva den stora bilden. Hoppet finns: en bild på sonen, ett meddelande: Lars Fredin ringer i morgon. Livet går vidare trots allt. Detta collage var med på en höstsalong i Halmstad 1975, dit hon inbjudits av ingen mindre än Halmstadgruppen.

Sonja Åkessons värld var precis så här, en kamp mellan hopp och förtvivlan. Just den spänningen i livet pekade författaren Heidi von Born på i sin presentation av utställningen på   venissagedagen.  Balansen mellan barndomens idyll och den ovissa framtiden redovisas i nästa bild, där en text lyder ”grymma planer”. Det centrala i den bilden är det goda kafferepet, flankerat av Bibeln och en tom dagbok. Ovissheten tycks förödande. I framtiden skymtar också ordet valium.

Sonja Åkesson blev bara femtioett år. Hon dog 1977 i levercancer. Många av hennes bilder visar beroendet av mediciner, till exempel i Systemet, där människan ter sig totalt utlämnad. Orden Mogadon och Tikadon finns med. Döden och livet kopplas båda till bilden av ett barn med svart fostervatten. På röd botten ser man socialkatalogen. Bilden av Sonja finns med i ett annat collage där en sprucken spegel utgör bildens centrum. Där återkommer sjukdomen i form av en skylt till sjukhuset. Tabletterna finns med  här också.

Den konstnärliga apan har en egen bild.  Här återkommer bilden i olika varianter. Är jag bara en apa som upprepar mina bilder? Som kontrast förekommer också ett flertal prinsessor, klädda i guld och blått. Ett ouppnåeligt mål? Centralt finns texten En far berättar varför han misshandlar sitt barn. Skrämmande. Dagsläget?

Sonja Åkesson började teckna tidigt. På utställningen hänger minimalistiska tuschteckningar som man kan stanna länge inför. Det är dock hennes collage som blir kvar längst i minnet. På ett av dem finns texten Håll på med konstgjord andning tills den skadade andas själv eller tills läkare tar över ansvaret. Är livet en dragkamp mellan konstgjord andning och egen energi? Men livet kunde vara spännande också, påpekar Heidi von Born i sin inledning. Det spännande ska sparas. Så också Sonja Åkessons efterlämnade bilder!

Lena Bellander